en pendlande stockholmare

Som sagt, jag bor i Skåne men familjen och de flesta vännerna är kvar i Stockholm. Tempot på pilotskolan är väldigt högt så jag hinner tyvärr inte åka hem så ofta som jag hade velat, plus att det är dyrt att pendla så långa sträckor så min studentkassa skulle inte tillåta det. Men flera gånger har jag ändå suttit och kört från södra Sverige till hufvudstaden och det är lite lustigt hur den sträckan fram tills nyligen alltid har förknippats med sommar, semester och barndomsminnen. Nu har jag en helt annan anknytning till Skåne.

När jag väl får tid att ta mig till Stockholm så åker jag antingen själv eller med mina klasskamrater. Det är en handfull i klassen som kommer från Stockholm så om man har tur är det fler som vill hem samma helg som en själv. Med tiden har vi utvecklat olika roadtrip-rutiner och tumregler. T.ex. ska man försöka vara ungefär halvvägs när det fortfarande är ljust ute, dels för att det är jobbigt att köra i mörker och dels för att det är synd att missa höjdpunkten på resan för att man inte kan se något – utsikten över Vättern. I Jönköping ska man undvika de första MAX-restaurangerna som är Sveriges sunkigaste och ta den vid Trafikplats Ekhagen om man nödvändigtvis måste, i Gränna kan man köpa polkagrisar, vid Brahehus kan man ta fina bilder och om har gott om tid kan man njuta av apelsintårta på Wienerbageriet i Tranås som omnämns i the White Guide. Och det man inte hinner med på vägen upp kan man ta på vägen ned. Omgivningarna har förvånansvärt mycket att erbjuda för en pendlande stockholmare.

 

Kommentera här: