Ketty.

Min fina, älskade lilla vän. Hade glömt hur stor fröken Ketty var en gång i tiden, det är inte för inte som hon har en egen kategori dedikerad i denna blogg som heter "Fat Ketty & Co.". Men de sista åren var hon inte lika stor, även om hon ändå var ganska kurvig. Hon var ljusare i pälsen, som en liten tant som glömt att färga sina gråa hårstrån. Och lite lägre energinivå hade hon, även om hon bara några dagar innan hon gick bort prövat hästarnas tålamod och sprungit och kaxat med dem. Ser den stora skillnaden när jag kollar på alla videos och bilder som jag har av henne. Hon hade så otroligt mycket personlighet. Och jag blir bara mer påmind av den och positivt överraskad när jag tittar tillbaka på bilder av henne.
 
En lekande Ketty. Alltid busig men ALDRIG gått till överdrift med tjuvbett eller elaka knep.
 
En tjock Ketty som 2011 hade lite mer problem med att krypa under staketet än hon hade tidigare.
 
En bohemisk Ketty som gillade trädgården. Luktade på grejer KONSTANT så promenaderna tog dubbelt så lång tid som de egentligen skulle tagit. Och hon lärde sig plocka bär, när man var ute i skogen och plockade så kunde hon lirka loss bara bären från plantorna. Blåbär, lingon, hallon, etc. Riktigt nöjd tjej var hon efter det.
 
Hahaha vet inte ens vad hon gör här. JÄTTEkonstigt att bara placera sig med sin feta röv i gången sådär. Kan vara jag som beordrat henne för att få en bra bild, men det ser så fruktansvärt roligt ut!
 
Hennes favoritplats. Den sista tiden gjorde hon aldrig detta längre, hon hoppade inte ens upp i soffan. Och om man bar upp henne så låg hon bara bredvid en istället. Men detta var verkligen hennes favoritplats tidigare. Hon brukade till och med sätta sig på fönsterbrädan och spana. Kunde sitta där och morra om hon såg nån som inte fick vara där. Och om hon såg bilen komma hem löpte hon som en komet nedför soffan och ned på golvet och ställde sig vid dörren och skällde tills man släppte ut henne. Haha har inte tänkt på det tidigare, men måste ju varit väldigt udda för folk vi hade hemma att se henne sitta i fönstret som en katt? Hahaha så himla speciell.
 
Den här bilden gör mig ledsen igen. För det är så här jag tänker mig henne i hundhimlen. Hon leker och busar och springer runt, runt, runt. Och luras och fintar och skäller av glädje. En pigg och glad Ketty som inte har ont. Full av energi. När jag träffar henne i himlen ska jag springa med henne. Runt, runt, runt.

Kommentarer:

1 Julia:

Det är så tragisk när våra hundar springer vidare. Livet bli inte riktigt detsamma. De är älskade familjemedlemmar. Fast som du skriver, en dag får ni ses igen! Styrkekram

Kommentera här: