Utbränd? Inte då!

Insåg precis att jag inte kommer ha en ledig dag på de närmaste 17 dagarna. FAN VAD GÖTT. Känner redan nu att jag jobbar waaaaaaaaaay too much. Några åkommor jag redan dragit på mig är finnar i pannan, bristningar(?) och en förkylning som aldrig vill gå över (har varit förkyld ända sedan juni). Bristningarna är jag dock osäker på, har aldrig haft det förut men jag troooor att det är det jag har. Sexigt va? Men de måste komma från att jag står upp hela dagarna... För jag är ju slimmad som fan? Katternas katt dårå, mjaoaoaoaow.

Idag trodde jag att jag skulle ta det lugnt - måndag och så ni vet, det är ju slappardagen #1. Dock började den med att jag sprang till jobbet igen, tog runt 30 minuter den här gången också men den var mycket jobbigare än förra gången. Sedan jobbade jag över till 16:45, kom hem, käkade och åkte sen iväg till mitt tidningsutdelarjobb. Och inte det i Nynäshamn. Det andra. Eller tredje kanske man skulle säga? Och en kort stund efter att jag kom hem drog jag och Krister iväg till gymmet. Vi körde Krav Maga (eller hur det nu stavas), en israelisk kampsport som de kör i lumpen. JOBBIG SOM FAN. Men rolig ändå. Och väldigt välbehövlig. Körde lite med maskiner och på matta också. Fick mig även ett välbehövligt rådgivningssamtal med Krister, även fast han mest bara säger korkade saker. Skönt att prata ut lite liksom. Höra hur det låter på riktigt. Sen kan jag reflektera över det själv så egentligen behöver jag inte Krister som nån rådgivningssnubbe. MEN - poängen är att det var kul iallafall.

Så! Slut på detta inlägg.

BEROENDE.

Ni kan inte förstå hur länge jag har varit beroende av den här låten. Så jävla bäst. Och idag när vi inte orkade jobba på jobbet kollade vi på en live-version av den, akustisk. Grym. Sitter och dansar i stolen.

Original:

Live/acoustic:
Please won't you understand that without you by my side there's no me
So will you ever love me again, only time will tell
I'm in a hurry, cause they're waiting down in hell