Ketty.

Min fina, älskade lilla vän. Hade glömt hur stor fröken Ketty var en gång i tiden, det är inte för inte som hon har en egen kategori dedikerad i denna blogg som heter "Fat Ketty & Co.". Men de sista åren var hon inte lika stor, även om hon ändå var ganska kurvig. Hon var ljusare i pälsen, som en liten tant som glömt att färga sina gråa hårstrån. Och lite lägre energinivå hade hon, även om hon bara några dagar innan hon gick bort prövat hästarnas tålamod och sprungit och kaxat med dem. Ser den stora skillnaden när jag kollar på alla videos och bilder som jag har av henne. Hon hade så otroligt mycket personlighet. Och jag blir bara mer påmind av den och positivt överraskad när jag tittar tillbaka på bilder av henne.
 
En lekande Ketty. Alltid busig men ALDRIG gått till överdrift med tjuvbett eller elaka knep.
 
En tjock Ketty som 2011 hade lite mer problem med att krypa under staketet än hon hade tidigare.
 
En bohemisk Ketty som gillade trädgården. Luktade på grejer KONSTANT så promenaderna tog dubbelt så lång tid som de egentligen skulle tagit. Och hon lärde sig plocka bär, när man var ute i skogen och plockade så kunde hon lirka loss bara bären från plantorna. Blåbär, lingon, hallon, etc. Riktigt nöjd tjej var hon efter det.
 
Hahaha vet inte ens vad hon gör här. JÄTTEkonstigt att bara placera sig med sin feta röv i gången sådär. Kan vara jag som beordrat henne för att få en bra bild, men det ser så fruktansvärt roligt ut!
 
Hennes favoritplats. Den sista tiden gjorde hon aldrig detta längre, hon hoppade inte ens upp i soffan. Och om man bar upp henne så låg hon bara bredvid en istället. Men detta var verkligen hennes favoritplats tidigare. Hon brukade till och med sätta sig på fönsterbrädan och spana. Kunde sitta där och morra om hon såg nån som inte fick vara där. Och om hon såg bilen komma hem löpte hon som en komet nedför soffan och ned på golvet och ställde sig vid dörren och skällde tills man släppte ut henne. Haha har inte tänkt på det tidigare, men måste ju varit väldigt udda för folk vi hade hemma att se henne sitta i fönstret som en katt? Hahaha så himla speciell.
 
Den här bilden gör mig ledsen igen. För det är så här jag tänker mig henne i hundhimlen. Hon leker och busar och springer runt, runt, runt. Och luras och fintar och skäller av glädje. En pigg och glad Ketty som inte har ont. Full av energi. När jag träffar henne i himlen ska jag springa med henne. Runt, runt, runt.
Fat Ketty & Co. | | En kommentar |

Älskade lilla vän.

Trodde inte att jag kunde gråta mer över Ketty efter att ha suttit vid hennes säng och hållt om henne under hennes sista andetag. Eller när jag efter att hon gått bort suttit kvar och klappat hennes lilla kropp i flera timmar. Eller när jag vaknade dagen efter och direkt kände att hennes närvaro saknades när hon inte låg på mattan nedanför min säng där hon brukar lägga sig någon gång under natten efter att ha gått och lagt sig bredvid mamma för att få vakna med mig. Eller när vi lade hennes kalla, pälsklädda kropp i ett hål i marken. Och sedan täckte henne med jord. Men 15,5 år av gränslös kärlek och aldrig ifrågasatt trofasthet, 15,5 år av att hon alltid funnits där, alltid, alltid, alltid, 15,5 år av ett leende hundansikte som älskat dig oavsett om du varit en trotsig 7-åring, vilsen tonåring eller vuxen 22-åring... det går inte att komma över. Och nu rinner mina tårar igen. En del av mitt hjärta har gått sönder och kommer aldrig kunna ersättas igen.
Fat Ketty & Co. | | Kommentera |

Ketty 17 dec 1999 - 15 jun 2015

Nu finns hon inte mer. Min syster. Min älskade lilla vän.
Upp