New York memories

Hittade precis min påbörjade dagbok från min New York-resa förra året!!! Oh my God, så himla kul att läsa. Och så himla synd att jag inte skrev mer. Dag 2 är bara anteckningar som jag hade tänkt utveckla lite närmare senare, men det tog stopp där. But Day 1 brings back wonderful memories. Ahh, LOVE IT.
 

DAY 1
Frågade om det fanns möjlighet att uppgraderas till första klass på flyget men icke. En skitglad kille med superblåa ögon är den siste att komma på planet och ler ubermycket åt mig när han går till sin plats på rad 37. Jaha, har det redan börjat? Den amerikanska charmen som New York-männen besitter. Själv satt jag på rad 33 vid fönstret och hade en tom plats mellan mig och en väldigt bitter tjej som inte unnade mig (eller någon annan?) ett leende en enda gång. Kändes ju sådär att passera bitterhetens moder varje gång (okej, bara två gånger) det var dags för att besöka toaletten som btw låg två rader bakom mig och utsöndrade dofter jag helst hade velat undvika.

Klädsel: svart linne, svarta tights, svarta mockakängor och den svarta "Teresa-toppen" (en lätt genomskinlig kaftan(?) med silverpaljetter längs med alla kanter, is gorgeous). Tommy sa i bilen vid avsläppningstillfället att jag var för uppklädd, partyklädd. Can't a girl dress up in a hot travel suit without getting any complaint?! Hehe svartsjukans röst hade talat. Och nog fanns där anledning till svartsjuka, dock inte orsakad av mitt beteende utan av New York-männens amerikanska charm. Se nästnästnästa stycke för förklaring.

9h tog flygresan och gick bättre än väntat, särskilt som jag inte lyckades få mig en blund vilket brukar vara bästa sättet att fördriva tid. Men jag läste min precis påbörjade tredje bok i Mina Drömmars Stad-serien av Per Anders Fogelström; Minns Du Den Stad, löste sudoku på baksidan av en matförpackning, tittade ut genom fönstret lite då och då samt följde flygrutten på skärmen framför mig. Delta Airlines har skärmar i varje nackstöd så att alla resenärer kan titta på film, serier, musik, tv, få info, osv. Dessutom serverade de mat och snacks (hot chicken with small potatos and a bit burnt carrot balls in gravy served with warm bread, crackers, biscuits and a drink (middag) och en ost- och tomatpanini med glass and a drink (kvällssnacks)). Maten var satisfying men filmerna och serierna på skärmen kunde jag inte njuta av som alla andra. Vet inte om det var mina lurar som var sönder, om ljudet på just min plats var kaputt eller om jag trots idogt tryckande på skärmen inte lyckades höja volymen tillräckligt. Hade väldigt gärna velat se Hanzel & Gretel (Jeremy Renner, my man<333), The Host, The Identity Thief eller Iron Man 3. I really missed out on a lot :(

Allt gick bra men på JFK Airport började den jobbiga biten. Längre bort i korridoren mot bagage claim var en folksamling och när jag kom närmare såg jag en argsint liten kvinna i flygplatspersonalsuniform som skrek att vi inte samarbetade med henne, vi blockerade vägen för rullstolarna och att hon inte skulle svara på fler frågor. En lång och stormagad man bredvid mig brummade "Welcome to America, excuse our employees behavior" haha. Jag slank förbi alla in i gången för visitors men där tog det stopp. I den kön stod jag kanske 45 min och väntade och väntade - på att få komma till den PRIMÄRA köhallen. Åååh... Såg väldigt många indier och araber i kön för Residents och American Citizens btw. Den där uberglada blåögde mannen hade förresten stannat till vid mig när vi headade mot planets utgång och lett innan han fortsatte och sen log och log och log han mot mig varje gång jag såg honom efter det. De blåa ögonen vägde dock inte upp den bristande skönheten i hans övriga yttre på nära håll. Däremot stod det en italienskliknande modellkille med sin dvärgliknande tjej i kön för Visitors som tittade väldigt intresserat varje gång vi passerade varandra i raderna av slingrande köer tills hans flickvän verkade säga något och han råfokuserade på en tom punkt framför honom gångerna efter det som vi hamnade bredvid varandra.

Efter 2h kom jag äntligen fram till tullen som ville registrera mina fingeravtryck. The officer frågade om jag talade spanska och blev nog lite besviken när jag sa att jag var halvfilippin och halvsvensk. Kom ut i ankomsthallen där alla stod och väntade på någon, vissa hade lappar med namn på, andra hälsade sina kära välkomna hem med varma kramar och leenden. Jag headade för taxikön. Inte en chans att jag skulle åka kollektivt med klackade skor och finkaftan för att byta typ fyra gånger med tåg och tunnelbana. Några personer bakom mig i taxikön verkade vara ganska viktiga: en +6 feet (>2m) big black guy som inte kunnat vara annat än basketspelare och hans kortare, mindre muskulösa vän som antagligen var hans manager. En kille jag kände igen från tullkön mötte min blick och jag tänkte fråga "You wanna share a cab?" men man vet ju inte vem som ska till Brooklyn och inte, blir ju pinsamt som attan om man frågar och så inte är fallet. Så var dock fallet för när den taxiansvarige i slutet av kön ställde sin vanliga fråga angående ens destination så sa han just "Brooklyn". Ångrade min holdback LITE. Jag fick i alla fall en cab till slut och när jag skulle kliva in gick precis "managern" förbi mig till sin cab och sa "I can't believe no one picked you up! ;)". Men taxichauffören verkade inte alls veta var jag skulle så han stannade efter att ha kört knappa metrarna för att fråga den taxiansvarige på plats vart jag skulle (wierd?!) och när jag precis stängt min dörr som jag trodde var för gott kommer den lille managern förbi och knackar på rutan. Men han sa något om "Next time, I'll fix you a car service..." (no idea what he said, just something about "next time" och "car service") och så klottrare han ned namn och nummer på en bit av pappret man får från den taxiansvarige när man blir tilldelade taxibil och lyckades riva av precis den biten därbdet stod "Keep this with you at all times" haha.

Anywho, mycket detaljer just nu. Taxiresan mot Brooklyn upplevdes med en blandning av skräck och förtjusning - skräck för att Olga varnat mig för förare som avsiktligen kör stora omvägar med turister som inte har en aning om vart de ska och förtjusning för att jag såg the New York skyline u bakgrunden medan solen sänkte sig ned. Otroligt unik känsla.

Jag kom till restaurangen där Olga jobbade till sist utan problem. Hon hade varnat mig för att glömma tippa chaufförerna för annars kunde man få en ilsken NYC-chaffis på halsen så jag ursäktade mina tips på $4 på en $51 lång taxiresa med att jag som förstagångsturist inte visste bättre. Ursäkten godtogs.

Var jättekul att se Olga, senaste gången om man bortser från Skype hade varit på nyårsmiddagen hos mamma. Hon hade precis klippt håret så det var kortare än vanligt men hon såg väldigt fräsch ut även fast hon stått i köksoset hela kvällen. Fick hälsa på hennes kollegor som var supertrevliga men som jag glömde bort namnet på så fort jag tagit i hand. Blev bjuden på massa nice mat - började med en typ av sushi, kalla råa fiskbitar i en liten skål med någon slags gröna blad till som man uppenbarligen skulle använda som tacobröd haha. Följande rätt var tomater i olika färger och storlekar tillsammans med en stor mozzarellaost vars innehåll var väldigt len och krämig. Gottgott. Men det slutade inte där, det kom en till rätt med något väääldigt spicy: ben från något djur vars naturligt formade benränna var fylld med mycket starkt innehåll (kan ha varit och var mycket möjligt dess kött) med kalla, mjuka, vita bröd som i sin tur var fyllda med något mycket starkt vegetariskt innehåll. On top of all this food: vitt vin, min besegrare. Jag drack knappt tre små glas och svävade på moln redan efter första haha.

Timmarna innan det äntligen bar av hemåt var väldigt jobbiga. Jag var så himla trött efter 26h vaken tid samtidigt som jag var tvungen att verkligen anstränga mig för att uppfatta allting alla sa korrekt och hålla god min för att inte verka otrevlig. Jag var verkligen tacksam för all god mat och allt trevligt bemötande men det var svårt att visa det från min bästa sida. Vi fick skjuts av en av kollegorna som jag började kalla för Big Bubble eftersom han kallade mig Tiny Bubble hihi. Väl hemma fick jag ett eget rum (lyxlyx) och det var så skönt att fixa mig inför sängdags, knowing att Tommy redan börjat jobba hemma i Sverige, även om jag var rädd för alla kackerlackor och waterbugs som Olga varnade mig för. Varmt var det dock, och väldigt klibbigt. Men jag sov, jag sov mycket gott i den nya staden som jag så länge drömt om.

DAY 2
Vaknade, somnade om, vaknade igen. Målade naglarna medan jag väntade på att Olga skulle vakna, hon var ute kvällen innan. Promenerade hemifrån genom Brooklyn, över Williamsburg Bridge där det slutade regna och vi försökte få igen paraplyet. Massa judar i våra kvarter. Blöt högerfot. Guldbutik, Olga skulle köpa en liten stav för örat. Promenerade mot hennes skola. Berättade om allting, vad allt var, osv. Gick in på en bank. Köpte vatten i en butik med en hemlös och hans hund utanför, stoned of course. Gick och gick, mötte en kille vid The Flatiron som promotade ett erbjudande från en frisörsalong. Vi köpte inget men han gav sitt nummer eftersom "I'm single, I live on my own" haha. These guys. Kom till en liten park och började leta efter en restaurang med en fisk utanför, Olgas vän skulle möta oss där för att äta. Hittade den inte, gick tillbaka till parken för att vänta och umgås med genmodifierade ekorrar.

grekisk frukost

På Aleksandra Curas begäran kommer här en blogguppdatering: min frukost. Har massa saker att skriva om egentligen, men ska snart cykla bort till Skeppsbron och inta platser för årets Pride-parad så har lite ont om tid. De börjar traska kl 13 från Mariatorget!

Frukosten är typical greek style (rätta mig om jag har fel, Stephanie, jag härmar bara en miniversion av denna som påstods vara grekisk). Grekisk yoghurt, honung och valnötter! Mumma.

God's speed!




Liknande inlägg